Juni – Solmånens Månad

Jag går i graven

Eller rättare sagt. Den här bloggen går i graven. Från och med nu kommer jag enbart att blogga ifrån Granspiror och Silvervioler. Noll procent chans att jag kommer fortsätta blogga här. Följ med dit eller låt mig blekna bort i cyberrymden :)

Där basilika gror kan ingen ondska slå rot

Idag har jag planterat basilika. Jag har även bestämt att det officiellt är vår och när jag ändå vårstädar kan jag lika gärna beskydda mig själv från onda andar i samma veva. Egentligen ville jag ha helig indisk basilika men fick kompromissa med vanlig basilika och den orientaliska Siam Queen. Igår var jag på blomstermässan i Kista och, förutom basilika, har jag köpt en hel hög med döfina japanska primulor, lila morötter och kungsljus, men de får planteras någon annan dag :)

1: Min Häxbakgrund

Det är lustigt egentligen. Att jag blev sån jag är. Det finns ingen häxkonst i min bakgrund, inga hedningar i min familj. Min far är strikt kristen, min mor är också kristen, fast inte lika extrem. Kanske blev jag häxa i protest. Jag har aldrig gillat kristendomen. Den och dess Gud har alltid skrämt mig, och min far har alltid haft tydliga kristna regler. Jag fick inte ens läsa Harry Potter när jag var liten liksom…

Egentligen har jag bokhandel Vattumannen på Drottninggatan att tacka. Jag hade en vän som bodde vid Odenplan. Eftersom jag bor söderut kom jag med pendeltåget till stan. Eftersom jag alltid föredragit att promenera framför att åka tunnelbana gick jag från Klarabergsviadukten till Odenplan. Varje gång gick jag förbi Vattumannen och tyckte det var hemskt spännande och annorlunda, de hade böcker om auraläsning och healing i sina skyltningar. Det tog nästan ett år innan jag faktiskt gick in i butiken men när jag gjorde det så gick jag i princip igenom varenda bokhylla i hela butiken och kom hem med en bok, som jag fortfarande håller kär; Ann Mouras Green Witchcraft. I boken fanns Anns bloggadress, och på hennes blogg fanns länkar till andra häxors bloggar och på den vägen gick det. Den första svenska häxa jag började stalka på internet var Ayanna, och sedan följde alla ni andra :)

Sedan har jag förstås alltid varit fascinerad av mytologi och folklore, långt innan jag intresserade mig för magi. Jag växte upp i skogen och har tillbringat stor del av min barndom (och min vuxendom) ensam i skogen.

En bild från där jag bor. Ser man ju direkt att det finns massa troll och älvor som gömmer sig där ute! :)

Januari – Vargavinterns Månad

Januari är den första månaden, uppkallad efter guden Janus. Janus avbildas ofta med två ansikten. Ett som skådar framåt, och ett som skådar bakåt. I Sverige brukade Januari kallas för Torremånaden efter Torre som var son till Snö. Det är nu det gamla året har tagit slut och det är dags att skåda framåt inför det nya. Trots att marken är kall och karg kan vi känna hur det nya stundar. Folk över hela jorden ger löften och önskningar inför den nya starten. Detta är en tid att se tillbaka på det gångna året och göra nya planer.
Januaris fullmåne kallas för vargmåne, och dess astrologiska tecken är Stenbocken, ett tecken som tillhör jordelementet.

Vi får väll se om det blir någon vargavinter i år. Det ligger inte i luften direkt… Personligen tycker jag att vi hade vinter så det räckte och blev över förra året.

Några datum i Januari: 

3 & 4 – I år kommer Quadrantid-regnet vara mer spektakulärt än vanligt, med upp till 40 stjärnfall i timmen.
9 – Fullmånen/Vargmånen
23 – Nymåne

Jag firar Nyårsafton med människor men Nyårsdagen med Nornorna…

Jag har blivit bjuden på världens dummaste nyårsfest. Den skyldiga är min kusin som har bjudit in över 100 personer till sina föräldrars hus (hennes föräldrar är bortresta). Inte för att låta som en pessimist men allt kommer gå åt helvete. Sist min kusin hade fest (ca. 50 gäster) var jag “polis”. Jag kom på två personer med att försöka stjäla (och dagen efter visade det sig att både en laptop och en mp3 spelare var försvunnen). Nu är vi dubbelt så många. 100 personer är mycket om alla är nyktra, och ingen kommer vara nykter (utom jag, hah!). Det var planerat över mitt huvud att jag skulle vara “polis” i år igen men vet ni vad jag gjorde? Jag sa Nej! Kanske första gången i mitt liv som jag gett ett stenhårt Nej som svar. Först kände jag mig lite elak men sedan så insåg jag att det faktiskt inte är mitt ansvar. Jag meddelade att jag kommer på middagen som hålls innan festen och sedan åker jag. De kan gott ha sin fest utan mig.

På nyårsdagen däremot. Då tänker jag slå mig ner med Nornorna och försöka lugna ner mig. Jag har varit så otroligt stressad på senaste tiden. Både för att jag har en tenta att skriva klart och för att jag gått runt och oroat mig över min MS (som jag har börjat känna i högerhanden nu de senaste veckorna). Sedan har jag inte lyckats få något jobb och pengarna på mitt konto sinar sakta men säkert. Jag behöver komma bort. Jag behöver få sätta mig ner och bara njuta av livet och naturen, om så bara för en stund.

En Fråga om Oljor

Detta är mer en frågepost än en informationspost. Jag vill fråga mina kära läsare hur ni gör med oljor?

Själv har jag ticks (aka tvångstankar) och tycker det är hemskt läskigt att lägga konstiga substanser rakt på kroppen, vilket gör att jag alltid tillverkar mina oljor själv av olivolja och örter. Detta gör ju såklart att vissa oljor är utom räckhåll för mig. Dessutom tar det tid. Jag håller just nu på att göra en kanelolja. Problemet är att den måste blandas ungefär hela tiden.

Det skulle vara skönt att bara kunna köpa den, men problemet är som sagt alla kemiska tillsatser (jag läste en gång på Shenet att Rosenolja innehåller över 500 kemiska tillsatser för att få fram rosdoften). Hur gör ni? Använder ni eteriska oljor? Blandar ni den eteriska oljan med olivolja/annan olja eller använder ni den outspädd? Vet ni någon som säljer oljor som bara är oljor och inte en massa läskiga Osthenoler och Khusitoner och Gud vet vad mer?  

Tillbakablick 2011

Kan jag göra en tillbakablick fast jag knappt bloggat alls under året? Äsch.. klart jag kan. Jag gillar tillbakablickar. Tänka lite på allt bra som hänt under året så känns det inte lika jobbigt att ännu ett år har gått.

I Januari var det så mycket snö att jag var tvungen att skotta taket så det inte skulle ramla ner i huvudet på mig…

… och så köpte jag en staty från loppis-gubben för bara en femma. Vi kom inte riktigt överens om vem det föreställer dock. 

I Februari fick jag min MS-Diagnos och jag tröstade mig med att gå och titta på modellflygplan när jag ändå var i stan för att besöka sjukhuset…

… och så fick jag en hamster också. Han heter Ruben med två prickar över u-et. Tyvärr är han inte så lätt att fotografera eftersom han tycker det är hemskt tråkigt att sitta still.

I Mars gjorde jag om lite. Det blev mest rosa och rosigt…

… och så läste jag jätteviktiga böcker om jätteviktiga saker. 

I April kom så äntligen våren…

… och det var allt på tiden tyckte jag, för då hade det faktiskt varit vinter i sex och en halv månad.

I Maj regnade det i ungefär en hel månad…

… och det är inte så kul om du är människa, men himla trevligt om du är en blomma.

I Juni var jag ganska så ledsen och deppig så jag åkte till Skansen med mig själv. Jag åkte dit för att se uttrarna men så såg jag inte en enda utter. Men de hade helt nykläckta lemurbebisar på akvariet som jag fick ta upp i handen så det gjorde inget i slutändan.

I Juli startade som vanligt jag och min syster vår årliga sommartripp. Först bar det av till Småland där vi mest blåste såpbubblor, grillade majs och inte fotograferade så mycket. Sedan åkte vi till Sydöstra Skåne där vi hittade den här spökgården…

… alla träden i allén fram till spökgården var döda, och det var lite läskigt. Vi gick in i ladan och köket och så men sen vågade vi inte gå upp på övervåningen. 

I Augusti åkte vi som vanligt till Gotland. Eftersom vi ville se något annat än Visby liftade jag och systrami till den sydligaste spetsen på Gotland. Sen hade vi ungefär världshistoriens största problem med att ta oss tillbaka till Visby för alla turister hade redan åkt hem, men vi fick i alla fall se den finaste solnedgången någonsin (och sen fick vi lift på ett släp på morgonen igen)

… i Visby var det lika vackert och underbart som alltid. Vi gick mest runt barfota och åt glass hela tiden.

I September var det så varmt att det fortfarande gick att fika utomhus. Och det var ju fint med tanke på att i September förra året hade jag redan dragit på mig pälskappan…

… och jag och far åkte och klättrade i berg. Jag har nog aldrig varit så högt upp i hela mitt liv tidigare (flygplan räknas inte) och blev nästan lite yr i huvudet.

I Oktober blev det så gult så att jag nästan blev blind…

… och jag besökte kyrkogården och hittade historiens minsta grav som jag aldrig sett förrut.

I November hade jag fått sparken så då stannade jag mest hemma och läste en massa böcker. Bland annat denna som kanske är den bästa boken jag läst på hela året.

I December blev det officiellt vinter och eftersom vi inte är så förtjusta i vintern stannade jag och katten i sängen…

… och tröstade oss med rabarber karameller och makrill. 

Hej!

Det här är ungefär min fjortonde ursäktning eller så men i alla fall. Jag har inte bloggat på cirkus ett år men jag har mått ganska så dåligt. Mest legat i sängen och läst om drakar och troll och inte orkat engagera mig i någonting alls. De senaste veckorna har det dock kommit tillbaka. Jag har plockat fram alla mina torkade örter, alla mina stenar och redskap igen. Börjat läsa alla eras fantastiska bloggar igen, varit ute i naturen och till och med börjat läsa facklitteratur igen (vilket är ett bra tecken i Sigrid Drakhjärtas värld).

Det blir inget blogginlägg nu på stört, och inget till Yule heller (jag hinner nog inte med något Yule firande i år i alla fall). Däremot har jag ett inlägg planerat till Nyår samt ett par framöver.

Sedan vill jag bara tacka alla mina läsare för att ni är så snälla och förstående. Tack för era fina kommentarer och för att ni bryr er. Även om jag inte har svarat på dem så ska ni veta att era ord har hjälpt och gjort allting mycket lättare!

Religion

Jag fick ett mejl från en tjej som undrade hur man gör för att lägga allt gammalt bakom sig och vandra magins värld. Jag ska inte profetera och påstå att jag har den bästa metoden för att byta spår i livet men om det jag lärt (och fortfarande lär) kan hjälpa någon är ju det jättefint!

Till och börja med. Tillhör du någon religion? Om du gör det är risken stor att denna religion inte uppmuntrar folk att vandra magins väg. Självklart kan du ta avstånd från den religion du växt upp med men det är lättare sagt än gjort. Att helt avsäga sig en tro du vuxit upp med kan vara väldigt svårt och ta mycket lång tid. Först och främst bör du tänka igenom vad du vill få ut med magi. Är det vägen du vill vandra resten av livet eller är du en sån som slänger dig in i saker och sedan vill ta dig ur lika snabbt? Att lämna en religion du levt efter halva livet för att ägna dig åt magi i två veckor är, ärligt talat, inte särskilt genomtänkt. Du bör tänka igenom vad familjen och vänner skulle tycka om du byter tro, ska du berätta eller inte? Ha alltid med dig i bakhuvudet vilka risker som finns. Eftersom vi lever i Sverige är det relativt stor risk att du kommer från en icketroende, ateistisk familj. Att bli hånad och ifrågasatt för sin tro innan du knappt kommit igång kan knäcka vem som helst.
Försök att alltid leva efter devisen “Tänk efter innan”. Om du funderar på saken innan du kastar dig ut i den är jag säker på att du kommer på hur du bäst ska gå till väga!

Gör som Siddharta Gautama, fnula på saken! :) 

Själv har jag vuxit upp i något av ett hybridhem. Att byta linje var inte särskilt svårt för mig eftersom jag inte hade någon klar linje att byta ut. Min far är kristen, min ena syster är ateist och den andra tror på det mesta samtidigt som vår mor gör sitt bästa för att ignorera våra “fasoner”. Vår vänskapskrets består till stor del av religiösa människor, ända sedan jag var liten har det vandrat judar, muslimer, katoliker ja till och med en satanist, för att inte tala om alla hinduer i vårat hem. Det kan verka som perfekta grunder för att vara öppen med sitt intresse och, vad vet jag, det kanske det är också. Jag har ändå valt att inte berätta det för någon. Inte av rädsla utan mer för att jag vill att det ska vara min tillflykt, min lilla hemlighet. Jag vill inte diskutera magin med min familj därför berättar jag inte.

Jag har alltid varit en tänkare och aldrig varit särskilt mycket för att prata så kanske är det enklare för mig men jag tror att det är viktigt att alla ni som tänker ge er in i magins värld är medvetna om att ni kommer bli ifrågasatta. Känner man inte att man är redo att diskutera och förklara för folk ännu borde du kanske inte berätta något för dem.